Jag har svårt att se logiken bakom patent över huvud taget. Exemplen som tas fram är alltid den om en uppfinnare som kan skydda sin lösning, sin implementation och på så sätt vinna på lotto sen. För mig kan det inte vara så enkelt. Och det är det inte heller. Stora företag med mycket pengar köper idéer, eller patent och använder dem sedan i sina affärer. Så långt är väl inget jättekonstigt eller ologiskst. Men när man kan ta patent på konceptet muspekare och dessutom i efterhand börjar man undra. John Gruber skriver:

There’s an argument to be made that software is inherently different than other fields of invention, different in such a way that patents should not apply — or, should apply for a significantly shorter period of time before expiring. You can’t (or at least shouldn’t) be able to patent mathematics, and there are good arguments that programming is a branch of mathematics. But because software patents are granted, concede at least for the moment that certain kinds of software innovations ought to be patentable. Even with that in mind, clearly the U.S. Patent Office is and has granted patents for things which ought not be patentable. Not just silly frivolous things, but patents that have been granted for concepts alone, rather than specific innovative implementations of said concepts. Ideas in the abstract, rather than implementations of ideas. 

Läs Grubers artikel och gärna dem ha länkar till. De är smarta människor och det här är en oerhört viktigt fråga för alla människor. Även de som inte äger patent, utvecklar mjukvara eller så. Det är patentsystem som det i USA som kan hämma och hindra oss användare från den mjukvara vi vill ha.